Skip Navigation

2006-02-20

Vikingarännet - en skruv från succé.

När jag kommit över det faktum att jag inte skulle få representera Sverige vid årets Olympiad så började jag se mig om. Jag letade efter något att göra och att spendera den energi som jag hade bunkrat för OS på. Jag var rätt less på utagningar hit och policy'n dit men jag var inte less på skridsko och framförallt inte less på att tävla.

Jag ville tävla men var fanns tävlingarna. Det fanns en endagarstävling i Sala i början av februari sen var det ett fem-veckors uppehåll, vilket för mig verkar märkligt. Det är som om tävlingskommitéen inte är medveten om att det finns fler aktiva än de som är på OS. Jag fick helt enkelt vända mig åt ett annat håll, långfärdskridskon. Jag såg att det fanns en möjlighet att få tävla om jag siktade in mig på Vikingarännet. Så för en vecka sedan anmälde jag mig till det för mig långa loppet, 80 km, det är ju faktiskt 8 gånger längre än det längsta jag vanligtvis åker. Det var en utmaning.

Jag hängde lätt med i början och fram till 40 km och det första skobytet för en landpassage. Här gjorde jag och Johan Håmås ett ryck. Vi sprang ifrån de andra och skaffade oss en stor lucka. Väl ute på andar sidan började den tuffa delen av loppet. Det blåste en tuff motvind under de följande 2 milen till nästa landpassage. Vi höll ihop och jobbade hårt och behöll avståndet till de jagande holländarna.

Johan visade stor rutin i det här läget, gjorde ett snabbt byte och fick en lucka på 200 m. En lucka som jag knaprade på under de 5 km som var innan det var dags att gå upp på land igen. Väl ute på sjön igen så hade han skaffat en 250 m ledning som jag åter knaprade på. 10 km kvar kom det som placerade mig barfota i Kungsängen. Den vänstra skruven i den högra klapp mekanismen i min skridsko lossnade och försvann. Loppet  var kört och jag kunde bara stå där och se de andra åka förbi.
En skruv från succé i Vikingarännet.  /sebbe